Äntligen kom han med. Förra året var det hopplöst, det var fullbokat och reservlistorna långa. Samma verkade gälla i år, men plötsligt fick han plats. Illa nog var det just samma helg som jag hade instruktörsutbildning och min make hade sångjobb. Jag velade mycket fram och tillbaka, jag ville verkligen inte släppa platsen nu när vi kommit med, men hade inte heller lust att behöva ta igen mer på utbildningen (har redan missat en helg då jag var på Emily Larlhams seminarium här i Stockholm istället). Den helgen kan jag ta igen i år, men skulle jag ha missat nu i helgen så skulle det vara först nästa år jag kan ta igen det (man hoppar på en annan kurs) och innan man har allt avklarat på utbildningen så står man utan certifiering. Jag orkar inte dra ut på det onödigt länge, vill ha det avklarat. Till slut löste det sig ändå med att Karro kunde gå mentalbeskrivningen med Loke och de är ju vana vid varandra sedan länge nu. =) På sätt och vis tror jag till och med att det var bättre att Karro gjorde det, då jag är mycket ljudkänslig och reagerar ofta ganska kraftigt på oljud = eventuellt hade detta kunnat påverka Loke i onödan.

Underbara fina

Beskrivningen är som det låter en beskrivning, det läggs inget värde i det så att säga. Vad som är önskvärt är nog mycket upp till en själv att bestämma, men det viktigaste i beskrivningen verkar för alla vara skott - är min hund skottfast eller inte? Ingen vill ha en hund som inte pallar det. I andra fall kan det nog se olika ut. Loke är ju ingen galen kampare över kamptrasor till exempel, vilket inte gör mig något, det räcker gott för mig med den nivå han har. Och att han blir skrämd när något plötsligt far upp är sunt, likaså att han inte litar på de skumma figurerna i skogen och låter dem veta det osv - jag skulle inte vilja att han litade blint på allt folk och fä det om det hände något i "verkliga livet". Det viktiga är ju hur han hanterar något som hänt, att han inte hyser något agg när han förstår att spökena var snälla och att han inte blir knäckt av saker som sker. Vilket han inte blev. =) Här kommer momenten, med lite input från Karro som upplevde det med honom:

Denna kända naturfotograf har nu erkänt att han fuskat och manipulerat bilder. Han har sedan slutet av 1980-talet varit ett stort namn inom svensk naturfotografi. Han håller dessutom i kurser och workshops. Terje Hellesøs uppgifter om möten med en stor mängd lodjur på kort tid i Mullsjö ifrågasattes av jaktvårdskonsulenten Gunnar Glöersen på Jägareförbundet och en debatt drog igång på bland annat Flashback forum och Fotosidan. De djur som var med på bilderna kunde återfinnas i bildbanker på internet. Ja, det är ju skandal förstås, men enormt upprörd känner jag inte att jag blir. Värre är det nog för hans familj och vänner och andra i hans närhet. Min främsta tanke när jag hörde det var snarare vad det är som driver en så ansedd fotograf att göra så. Han hade ju redan ett stort namn och inget att bevisa så att säga. =/

Sno nu inte mitt lodjur, Terje Hellesø. ;P Denna kissemiss fångade jag på bild på Skansen för ett par veckor sedan.