Lilla Myran är född 1998! Respekt! Ett perfekt övningsobjekt också, då det inte spelade så stor roll vad jag gjorde med henne frisyrmässigt enligt matte. ;) Och är man så gammal som Myran så är det också ok att gå loss med saxen både här och där. Det värsta med detta trimtillfälle var det att jag jobbade under en enorm tidspress - 1 timme och 15 minuter var exakt vad jag hade på mig för att göra Myran! O_o Tyvärr. Så här var det bara att göra och inte tänka. Efterbilden får illustrera vad jag hann åstadkomma på den tiden. Det jag hann med allra minst var huvudet, tråkigt nog, och givetvis inget "finlir". Jag tycker visserligen att huvudet är sött som det blev, men jag hade hoppats hinna frisera lite mer ¤typiskt australisk terrier¤. Men men, jag ger mig själv ett OK för vad jag hann göra på den korta tiden. Hon fick lite glans- och antistatspray i pälsen när jag var klar också, så hon ser lite blöt ut. ;) Myran var för övrigt lite av en grinkärring som lät en få smaka på tänderna när man ryckte på vissa ställen. Med ålderns rätt, eller. ;) Terrier-charmen.

Detta var den största utmaningen på senaste utbildningshelgen. ;) Den här hunden hade något problem med huden och var under utredning hos veterinären, så vi blev tillsagda att göra det vi kunde helt enkelt. Var det områden som var eller blev irriterade, verkade ömt osv så skulle vi i värsta fall strunta i dem helt. Så det var en ganska varsam trimning och även om vi inte lyckades trimma ner henne så mycket som man ¤ska¤ om man ska ha fram en typisk airedale, så kom det ändå fram en mer formad hund när hon var klar än när hon kom. ;)

... är i alla fall vad jag tror att hon är. ;) Vår katt Molly syns sällan här på bloggen, så nu får hon ett inlägg helt för sig själv. Vi hämtade henne som kattunge långt ute i skogen hos en man som skulle flytta till lägenhet i en annan stad och inte kunde ta med sig sin katt och inte heller kattungarna förstås. Mollys mamma var en hederlig gammal svartvit katt, liksom samtliga av hennes syskon. Just i Molly tittade uppenbarligen några andra gener fram. ;) När vi flyttade till väderkvarnen var det helt självklart att det skulle finnas en katt att hålla efter skadedjur och Molly visade sig vara en mycket duktig jägare. Hon har anpassat sig väl till stadslivet nu också och följer ofta med på hundpromenaderna, precis som hon gjorde ute på landet. Det är bättre inkallning på Molly än på hundarna och hon kan tigga på kommando, men så mycket mer har jag inte tränat Molly. Hon går mest omkring och är just katt. ;)

Vi hämtade henne när hon var 12 veckor gammal och Loke var ju jätteintresserad av den nya livet som plötsligt kom. Molly var inte alls road. I ungefär två veckor så spottade hon och fräste allt vad hon kunde när Loke närmade sig. Loke gjorde allt för att visa sina goda intentioner på hundspråk... Molly gömde sig i trånga skrymslen och morrade åt den store besten. Men det är svårt att slå ifrån sig Lokes godhet i det långa loppet. ;) När hon insett att han bara ville väl, så blev de som bästa vänner.

Tillit.

Molly mjauar uppfordrande.

 

Ytterligare några projekthundar gjorda.

Efter

Efter.

Tyra tog ganska lång tid att trimma, tre timmar! Kändes som om det aldrig skulle ta slut... =P Hon var inte elak på trimbordet, men pipig och "steppande" - stod inte still en minut. Gör att allt tar längre tid. På före-bilderna kan man tydligt se att hon har klippts på vissa ställen istället för att bli ryckt. Pälsen har en helt annan struktur och ljusare färg och där går det inte längre att rycka henne, man får fortsätta klippa... Trimhundar ska inte klippas!

Daya kommer från Spanien och har bott hos sin nya matte i Sverige sedan januari. Man tror att hon är runt 7 år gammal. Det var troligtvis hennes första gång på ett trimbord och hon var lite osäker i början, men lugn. Hon klipptes ner med maskin och jag ansade svansen och tassarna med sax. Hon är i dagsläget överviktig och var det ännu mer när hon precis kom till Sverige. Nya matte har lyckats få ner vikten lite.

Himla är en bedlington terrier på 5 år. Hon hade öroninflammation i båda öronen och är blind på båda ögonen. Hennes pälskvalité var inget vidare, tunn och fjunig och den var därför inte särskilt formbar.

I helgen som var så gick vi från mars månad till april. På söndagen fyllde jag år - och det är inget skämt. Jag överraskningsfirades på Fondueboden och min man sjöng Philemon-låtar med en för ändamålet införskaffad xylofon och Gustav på gitarr. =) Men förutom det, så höll Grisha Stewart en utbildningshelg i BAT - Behavior Adjustment Training. Anordnat av R+.
För er som inte känner till BAT, så är det kortfattat ett sätt att "rehabilitera" hundar som är reaktiva mot andra hundar och människor - vare sig det är av faktisk aggression, rädsla eller frustration (en hund som vill fram till den andra hunden - som Loke). Jag tänker inte uppfinna hjulet två gånger och gå igenom tillvägagångssättet här, utan kommer skamlöst att använda redan befintlig information för den som är intresserad. ;) HÄR kan ni se en överskådlig sammanfattning på hur det kan gå till när man "BAT:ar".

Grisha själv har gjort en liten introduktionsvideo.



Här är samma hund efter BAT.



Utan att någonsin trycka ner, rycka i, läsa paragrafer för eller "kicka" din hund kan du alltså uppnå eftersträvansvärda resultat. Det handlar inte om att undertrycka din hunds beteenden så att den alltså helt enkelt inte uppvisar något utåt sett, men mår precis lika dåligt inombords - utan på det här sättet lär sig hunden alternativa beteenden som den redan har i sig. Från den "genetiska verktygslådan" lägger vi bättre beteenden högre upp i den "operanta verktygslådan". Exempelvis för att skall ligger närmast till hands för hunden att ta till så kommer den istället vända bort huvudet från triggern och lugnande börja nosa i backen. BAT är också bra på det sättet att det inte går över i "trickträning" lika lätt som det kan bli om man klickertränar. Det är lätt hänt att hunden snabbt börjar bete sig som om man är på lydnadsplanen och således beter sig ju hunden "bra" - den tittar på dig och väntar på nästa signal, eller tittar på triggern, tittar på dig, tittar på triggern osv - som ett slags spel. Men det lär den inte direkt att hantera dessa mer "sociala situationer". Det ska bli spännande att testa BAT i praktiken. Under helgen hade vi några demohundar som både Grisha och vi själva fick jobba med för att få testa på det lite. Jag orkade inte fotografera så mycket under helgen, utan fokuserade på att lyssna och fyrade av kameran lite då och då för att få med mig något bildbevis hem. ;P

Förra veckan besökte vi svärfar i Sanda. Sam har äntligen börjat ta mer plats. Tidigare har han tyckt att Loke blir för intensiv när han rusar omkring i 180 på stora, öppna ytor, men nu har Sam börjat hänga på. =) Han spelar dock "valpkortet" ganska ofta så fort det verkar finnas minsta risk att Loke gör något för intensivt - då piper han ynkligt - även om Loke är flera meter bort.