Loke är med på noterna ändå, oavsett väder, oavsett vad man föreslår. Så länge det inte handlar om att ligga och ha det tråkigt. ;P

Jag hade ett le petit lion på trimbordet idag. ;) Pocket var en av hundarna jag fick göra under helg tre på hundfrisörsutbildningen och det var en av mina roligaste hundar hittills att göra, eftersom jag fick göra en "light-version" av den rastypiska lejonklippningen för löwchen. Det inlägget kan ni läsa här. Men det var ju i början på januari och nyligen så hörde husse av sig igen, då jag sagt att jag gärna skulle ta Pocket som projekthund en vända. Och idag stod han då på mitt bord. Vildvuxen och inte särskilt tjusig just då. ;) Tyvärr blev det ingen lejonklippning på nytt, utan nu ville de ha något mer praktiskt inför de varma sommarmånaderna med fästingar och annat oskick att hålla efter. Så det blev en nerklippning rakt av, förutom svansen, som skulle sparas och så fick jag tämligen fria händer med ansiktet - det skulle vara lite "karaktär" kvar så att säga. Pocket är på sätt och vis den lättaste hund jag haft att göra med på trimbordet. Visst försöker han komma undan saker han inte gillar - som fönen - men han har aldrig blivit tjurig och bitsk, inte ens lyft på läppen. Nu känner vi ju dessutom varandra lite bättre eftersom vi redan träffats en gång tidigare. ;) 

Idag tog jag en tur in till Himmelska Hundar med Sam. Både buss, tunnelbana och pendeltåg flera gånger på samma dag. Han är superduktig. På Himmelska träffade vi Jenny och Mio över en fika. Den där värdigheten salukis tycks besitta som ett default-mode har kommit över honom nu, även om han gärna satt i mattes knä som vilken liten hund som helst. ;) Men lugn i allt ståhej och inte socialt handikappad så fort det handlar om andra hundar än vinthundar. ;P Till och med Sam fick en lekinvit från honom vid ett tillfälle innan värdigheten sänkte sig över honom igen, hahaha. Det var roligt att se, för det var ju ett tag sedan de gick klickerintroduktionen hos mig. Sam hade några terrier-rus i lokalen tillsammans med vilka hundar som än hängde på och jag testade inkallning och avbrytssignal vid några tillfällen - vilket till min stora glädje fungerade varje gång. Jag bestämde efter en stund att leken var över och det var dags att vila och placerade Sam i knät. Några minuter senare sov han och rann vidare ner på soffan där vi satt. Flera människor stannade och ååh-ade sig över hur söt han var när han sov. Jag är också stolt över att han inte triggar igång för minsta lilla. Var en hel del bjäbbiga småhundar där idag som skällde för diverse saker. När Sam väl hade somnat bekom inte det honom alls, men även innan dess så kunde han möjligtvis titta uppmärksamt åt skällandets håll, men han skällde aldrig själv.

Efter fikan promenerade vi till Fältöversten och vidare till tunnelbanan där det sedan blev skilda vägar. Även inne i Fältöversten betedde sig Mio exemplariskt och lille Sam också måste jag säga. Inte avseende koppelgåendet, men med de störningarna hade jag inte väntat mig det heller, däremot när det gäller att hantera den bullriga och stökiga miljön. Sam var helt ostressad och uppmärksam på mig, nyfiken på människorna och allt spännande omkring, inte rädd. Idealiskt för mig att träna honom.

... men det rådde brist på pudlar denna söndag. =P Istället fick jag trimma en gullig jack russell-tik med en väldigt jobbig päls - den satt hårt och var mer silkig än sträv - och en border terrier vid namn Sigge. Jag bjuder på en före- och efterbild på Sigge, för skillnaden var väldigt stor, då det hade gått ett tag sedan förra trimningen. Som vanligt får mattar/hussar säga hur de vill ha det.

Och även lagotto och liknande. Idag var svåraste utmaningen hittills, en pudelklippning på trimbordet. =9 Jag ger en före- och efterbild, men det är inte helt sant, då jag inte hann göra klart på de tre timmar vi har på oss på eftermiddagen. För att vara första gången jag gör en sådan här frisyr, så ska jag inte vara för hård mot mig själv. =P Ägaren var med hela tiden och sade hur det skulle göras (hon har klippt pudlar i närmare 10 år, så för henne går det fort). Så jag gjorde helt enkelt så långt jag hann. Manen behöver jobbas med mycket mer till exempel och tassarna kom jag aldrig ens till, hahaha... Någon timme till hade nog gjort susen. Mitt övningsobjekt var en hane på 9 år, mycket tacksam att jobba med, van att stå på bordet. Om matte gick iväg var det däremot desto svårare att stå still. ;) Jag får nog passa mig för pudelklippningar, eftersom jag är en typisk sådan där människa som ska titta på pyttesmå detaljer och således kan jag nog bli ståendes och dutta och dutta och dutta. ;P Det var också kul att få jobba lite med att försöka dölja "fel" hos hunden genom sin klippning, att till exempel skapa illusionen av att hunden är betydligt rakare i ryggslutet.

Det är förstås en omtumlande upplevelse att flytta till en ny familj och ryckas från mamma och syskon. Sam kom till oss när han var 9 veckor gammal och den första tiden gjorde vi inget särskilt annat än att lära känna varandra. Han tyckte dock att händer var obehagliga när de sträckte sig efter honom eller försökte ta tag. Den här videon är en sammanställning av hur han med hjälp av klickerträning lärde sig att älska händer istället. ;)



Det bästa med att ha tränat på det här sättet är att vi har inte bara dolt symptom, utan Sams emotionella tillstånd avseende händer som kommer farande mot honom har ändrats till något positivt - inte enbart något han står ut med för att han lärt sig att han inte har något val (citat Cesar Millan: "Anything that they used to dislike, they just learn to like it 'cause they have no choice."). På det här sättet blir beteendet mycket mer stabilt och pålitligt, Sam har hela tiden känt att han har kontroll över sin situation och det är han själv som gjort aktiva val att delta.

Ju äldre jag blivit, desto mer förtjust i färg har jag blivit. Numera tar jag gärna in lite knalliga färger i hemmet och kan även bära mer färgstarka kläder. Annars kallades jag "häxan" på högstadiet för att jag alltid gick klädd i svart. ;) Dock var jag ingen gothare, det var liksom svarta jeans och svart tröja som var standardplaggen jag mest hade på mig. Särskilt förtjust är jag i gröngula färger.

Hur som helst har jag nu finfin förvaring för alla tépåsar. =)

Han bär nu den storslagna titeln Novice Trick Dog, tilldelad honom vid blott 14 veckors ålder. ;) Sam tar berömmelsen med ro. Här på "Title holders" kan ni se oss uppskrivna under Novice. (Där kan ni även se Loke på samtliga titlar upp till Expert, vi ska ta Champion så småningom också.)