”Min gåva till dig är att kreativt gestalta det du vill att andra ska se. Vi fjärilar bär på drömmar, det är vi som förmedlar dem till dig." - Ur Djurens språk av Carina Solöga

Medeltidsveckenörd.

 

Ursprungligen kommer jag från Värmland. Till mångas besvikelse har jag dock mycket sparsamt med dialekt, trots att min familj faktiskt pratar grov värmländska. ;) Jag har alltid varit kreativ och pysslig. Så fort jag hade blivit introducerad för Penna och Papper som barn så var jag hooked. Jag kunde sitta i timmar och teckna. Jag höll också på mycket med lera och Bild var alltid ett starkt ämne i skolan om man säger så. Jag fick för mig, när det var dags, att jag skulle gå gymnasiet i Stockholm. Så jag flyttade dit och levde kappsäcksliv under gymnasieåren då jag läste naturbruk med inriktning på djurvård. Det var under de åren som jag fick upp intresset mer för att använda kameran som ett "konstverktyg" och inte bara dokumentera semestern. Efter studenten hade jag ingen lust att lämna storstaden, utan blev kvar. Jag läste upp några ämnen på folkhögskola och hade samtidigt fotokurser på schemat där vi lärde oss fotografi från grunden - ända från att framkalla analog film själva, till att belysa i labb och sedan bearbeta analogt och digitalt. Några ämnen:

"Alla" har såklart sagt till mig att fotografering är en kul hobby, men det är inget man kan leva på. I början så sysslade jag mest med "konstfoto" och jag har haft ett par utställningar i Stockholm. Det är nog ganska sant att DEN typen av fotografering är knepig att tjäna in till falukorven på om man inte visar sig vara väldigt unik och blir upptäckt. Jag trodde i alla fall på det folk sade, man måste skaffa sig ett "riktigt jobb™" och om man någon gång hade lite tid och ork över så kunde man fotografera lite. Så jag föll in lite i hamsterhjulet och skaffade en examen på universitetet som ledde till ett "riktigt jobb™". Efter några år med det kände jag mig grå på både insida och utsida. Ingen lust eller ork för något som helst kreativt. Urvattnad liksom. Med viss desperation tänkte man "ska det vara såhär nu i 35 år och sedan får man börja leva igen, efter pensionen?".Vi lämnade Stockholm halva 2010-11 till förmån för att uppfylla en gammal barndomsdröm - att bo i en väderkvarn. Det blåste lite liv i mig igen, plus att jag hittade fotografen Emelie Ohlssons blogg. ;) Jag kände inspiration i den underbara miljön som omgärdade oss i kvarnen och jag kände inspiration från Emelie, som inte heller hade haft en käpprak väg till att bli fotograf. Det var dags att köra!

 

Mina ambitioner är foton präglade av nyfikenhet, experimentvilja och en tydlig kärlek till den fotografiska bilden. "Fotoregler" låter sådär när det handlar om konst och kreativitet, samtidigt är det bra att ha vissa saker i bakhuvudet, även den konstnär som använder Papper och Penna studerar exempelvis perspektiv, vad konstnären sedan gör med det är en annan sak. ;) Raka och uppställda foton har sin plats, men jag föredrar absolut bilder som förmedlar känsla och spontanitet, att ögonblicket fångades. Det är därför som den flyktiga fjärilen har fingret med i spelet i mitt företag. Jag vet att det heter butterfly, men de små varelserna borde heta flutterby. ;) Jag skapade således min egen flutterby, som ju mer liknar en korsning av trollslända och fjäril.