Flutterby Photography - Lina Lyckelin

Skit samma, rosa är fint. ;) Jag önskar körsbärsblommen höll i sig längre, så man slapp stressa iväg till Kungsträdgården för att hinna fotografera innan det är över. Förra året missade jag det - allt låg på backen. =P Jag tycker att det är en fantastisk bakgrund, finare än det någonsin kan bli i en tråkig studio.

Ibland skymtar man mig framför kameran också, men det ska mycket till. =P I år är jag rödhårig (igen). Blir aldrig gammalt, rött är rätt. ;)

Lilla Myran är född 1998! Respekt! Ett perfekt övningsobjekt också, då det inte spelade så stor roll vad jag gjorde med henne frisyrmässigt enligt matte. ;) Och är man så gammal som Myran så är det också ok att gå loss med saxen både här och där. Det värsta med detta trimtillfälle var det att jag jobbade under en enorm tidspress - 1 timme och 15 minuter var exakt vad jag hade på mig för att göra Myran! O_o Tyvärr. Så här var det bara att göra och inte tänka. Efterbilden får illustrera vad jag hann åstadkomma på den tiden. Det jag hann med allra minst var huvudet, tråkigt nog, och givetvis inget "finlir". Jag tycker visserligen att huvudet är sött som det blev, men jag hade hoppats hinna frisera lite mer ¤typiskt australisk terrier¤. Men men, jag ger mig själv ett OK för vad jag hann göra på den korta tiden. Hon fick lite glans- och antistatspray i pälsen när jag var klar också, så hon ser lite blöt ut. ;) Myran var för övrigt lite av en grinkärring som lät en få smaka på tänderna när man ryckte på vissa ställen. Med ålderns rätt, eller. ;) Terrier-charmen.

Detta var den största utmaningen på senaste utbildningshelgen. ;) Den här hunden hade något problem med huden och var under utredning hos veterinären, så vi blev tillsagda att göra det vi kunde helt enkelt. Var det områden som var eller blev irriterade, verkade ömt osv så skulle vi i värsta fall strunta i dem helt. Så det var en ganska varsam trimning och även om vi inte lyckades trimma ner henne så mycket som man ¤ska¤ om man ska ha fram en typisk airedale, så kom det ändå fram en mer formad hund när hon var klar än när hon kom. ;)

Detta är bara ett urval av de 115 kort fina Anna och Thomas fick och jag har inte tagit med några bilder från deras fest efter vigseln. =) Mars är inte den vackraste månaden på året, snön var borta, gräset var dött och träden kala, men dagen bjöd på strålande solsken. Det var blött och ganska lerigt, så vi fick ta det lugnt, men kort blev det trots allt. ;)

... är i alla fall vad jag tror att hon är. ;) Vår katt Molly syns sällan här på bloggen, så nu får hon ett inlägg helt för sig själv. Vi hämtade henne som kattunge långt ute i skogen hos en man som skulle flytta till lägenhet i en annan stad och inte kunde ta med sig sin katt och inte heller kattungarna förstås. Mollys mamma var en hederlig gammal svartvit katt, liksom samtliga av hennes syskon. Just i Molly tittade uppenbarligen några andra gener fram. ;) När vi flyttade till väderkvarnen var det helt självklart att det skulle finnas en katt att hålla efter skadedjur och Molly visade sig vara en mycket duktig jägare. Hon har anpassat sig väl till stadslivet nu också och följer ofta med på hundpromenaderna, precis som hon gjorde ute på landet. Det är bättre inkallning på Molly än på hundarna och hon kan tigga på kommando, men så mycket mer har jag inte tränat Molly. Hon går mest omkring och är just katt. ;)

Vi hämtade henne när hon var 12 veckor gammal och Loke var ju jätteintresserad av den nya livet som plötsligt kom. Molly var inte alls road. I ungefär två veckor så spottade hon och fräste allt vad hon kunde när Loke närmade sig. Loke gjorde allt för att visa sina goda intentioner på hundspråk... Molly gömde sig i trånga skrymslen och morrade åt den store besten. Men det är svårt att slå ifrån sig Lokes godhet i det långa loppet. ;) När hon insett att han bara ville väl, så blev de som bästa vänner.

Tillit.

Molly mjauar uppfordrande.

 

Ytterligare några projekthundar gjorda.

Efter

Efter.

Tyra tog ganska lång tid att trimma, tre timmar! Kändes som om det aldrig skulle ta slut... =P Hon var inte elak på trimbordet, men pipig och "steppande" - stod inte still en minut. Gör att allt tar längre tid. På före-bilderna kan man tydligt se att hon har klippts på vissa ställen istället för att bli ryckt. Pälsen har en helt annan struktur och ljusare färg och där går det inte längre att rycka henne, man får fortsätta klippa... Trimhundar ska inte klippas!