Anlagsprov i viltspår

Iphone
 
Den 29 juli gjorde jag och Loke anlagsprov i viltspår uppe i Lohärad. Jag fick det skriftliga protokollet först nu i slutet av veckan:

22° varmt, lätt vind, terrängtyp var både barrskog, lövskog, tätningar och kuperat.
Spårtid :17 minuter.
Provförlopp: "Hunden startade mycket spårnoga, klarade vinklar o blodavbrott helt perfekt, felfri till spårslut. En mycket spårnoga och lugn viltspårshund."

Domaren sade att han dömt ett trettiotal hundar hittills i år och att Loke hörde till de topp 3-4 bästa anlagshundarna, säker och noggrann.
=)

Like a boss i spåret var han! Jag kunde inte vara mer nöjd. För er som inte vet vad viltspår är, så går det ut på att hunden ska följa ett spår gjort av en person som dragit en rådjursklöv (e.d.) efter sig och samtidigt blodat då och då under spårets gång. Spåret ska så att säga simulera ett skadat vilt. Man förbereder hunden på eftersök, skadeskjutet vilt eller trafikskadat vilt till exempel. Vid all jakt ska en eftersökshund kunna vara på plats inom två timmar om något gått snett. Hunden ska spåra lugnt och tyst, jag som förare ska kunna följa efter hunden utan att behöva slänga mig fram i skogen, man vill inte stressa ett skadat djur ännu mer, vilket man ju gör om man stövlar runt.
 
Det var en lurig plats där spåret gick en bit på en stig, för att sedan bli en tvär vinkel in i ett buskage och skogen igen. Domaren viskade till mig att där brukar många hundar missa och fortsätta rakt, men Lokes nos satt som på räls och domaren skrockade nöjt bakom mig. Även jag fick beröm som förare för att jag lät min hund sköta jobbet. ;) Det är bland det svåraste, märkligt nog, att lita på sin hund och inse att där ute i skogen är det han som vet bäst. En bäckfora korsade spåret vid ett tillfälle. Loke spejade rakt fram, vädrade lite, (spåret fortsatte bara rakt över), men nosade ändå några meter först åt höger och sedan åt vänster innan han gick tillbaka och klev över till andra sidan, fortsatte som ingenting. Mycket petig. Och han jobbade helt självständigt, slängde en blick över axeln ibland, men inget behov av att "be om hjälp" eller få stöd och uppmuntran att han gjorde rätt - för han visste att han gjorde det.
 
 
Kanal-trailern till Youtube-kanalen är klar också. ;) Se på högsta kvalité, tack!

Hundliv i Nacka

Min fina blå
 
Jag försöker att hålla nera "hundinläggen" på denna sida. De flesta som besöker här gör det troligtvis inte för att se bilder på hundar. ;) Samtidigt är hunderiet en stor del av mitt liv. Här hemma är hundar inte bara något man har som ett väsen som råkar bo tillsammans med oss, utan större delen av min fritid handlar om att göra något hundrelaterat. Vill man veta något om vad jag gör privat får man alltså räkna med att höra något om hundar. ;P
 
Jag och Loke vandrade idag genom staden i några timmar. Framförallt var det för att besöka söder och reka porträttfotoplatser inför morgondagens bröllopsfotografering och det passade ju utmärkt att kombinera nytta med nöje eller hur man ska säga. Vi begav oss sedan ut till Långsjön i Nacka för att stifta en ny bekantskap, Moa och hennes aussie Tosca. Loke trivs bäst att leka med andra vallhundar, vars lekstil liknar hans egen. Moa och jag verkar ha liknande syn på hundar, träning och tävling, med den stora skillnaden att Moa gillar att tävla och jag skyr det som pesten och springer åt andra hållet. ;P Loke tog på sig de finaste flirt-öronen för Tosca ibland, men hon verkade inte så jätteimponerad av hans gentlemannasätt. Jag lade även ett kort viltspår till Tosca och Moa och vi tog en promenad runt sjön så det fick ligga ett tag innan de gick spåret. Loke stirrade häpet på Tosca och sedan uppfordrande på mig när hon kom ut ur skogen med klöven i munnen. Inget spår för Loke denna dag. =P
Hemgången blev en stor omväg via husse i Alvik. I väntan på att han skulle sluta jobbet promenerade vi runt ytterligare och råkade stöta på en "garage sale" i en av Brommavillorna. Några som just flyttat ihop hade inte plats för alla saker i nya villan och ville nu snabbt bli av med massor av saker, som de helt sonika vält ut på tomten. Där tronade bland annat en säng av märket Hästens, ställbar, fjärr - allting. Husse har klagat i flera år på att han inte ligger bekvämt och skulle behöva en riktig kvalitetssäng. Så detta var ju givet. Han fick komma dit och provligga, 500 riksdaler (femhundra) fattigare blev vi och villaägarna undrade om vi inte kunde ta med oss några skåp och annat också (kostnadsfritt) när vi ändå stod där med släp. Jösses. =P
 
Loke med det vägvinnande steget i bakgrunden. ;P
Fjäskisar

 Stiliga, lättörade aussies. ;)
 

Vallmo i Vadstena

 
“If there are no dogs in Heaven, then when I die I want to go where they went.”  Will Rogers
 
Vi har besökt Vadstena denna helg. Tyvärr för tidigt för linängarna att blomma, men vallmo och en del blåklint fanns det. =)

Vår katt, Molly

Molly har fått väldigt lite tid i rampljuset och nu var det dags. ;) Loke är förstås med också. Blir mycket djurrelaterat i bloggen just nu, men jag har inte fotograferat så mycket sista tiden. I onsdags åkte jag till Uppsala och fick en gigantisk spruta inkörd i höften och nu måste jag ta det lugnt i sju dagar. Jag har gått med smärtor i nästan sju år utan att få någon vettig hjälp från vanliga sjukvården. När man sedan vänder sig till en privat ortopedspecialist är diagnosen klar efter en kvart! Med så många år utan att det tagits om hand blir vägen tillbaka desto längre dock, jag hoppas det ens är möjligt att bli helt bra. Helt klart värt de extra pengarna framför att gå till vårdcentralen och betala pengar för ingen hjälp i alla fall.
 
 
Favorit i repris också, dvs om man gillar avancerade hundtrick. ;)

Mannekäng-Loke visar upp nya selen och täcket

Kalla det framförhållning, men redan nu har jag köpt ett vintertäcke till Loke. =P Det var på rea och det var ju Pälsklingars färgskala, så det kändes absolut tvunget. ;) Selen var även den på rea och det var lite av en chansning, för det stod bara "medium", men inte vad det innebar storleksmässigt. Tur nog var det rätt och man kan ställa in den på många olika sätt för att få till passformen så optimalt som möjligt. En Y-sele, mycket skönare att röra sig i. Blir perfekt för cykelturerna och cykelsemestern på Gotland i augusti. =) För vanliga promenader använder jag hellre en frontknäppt sele.

Sätt nu inte kaffet i vrångstrupen, han hade bara på sig täcket i en minut. ;) Ska se om jag kan lämna in täcket någonstans och få hans namn broderat på det.

Diskreta selen.

"Ska vi gå på promenad någon gång, eller?"

Ska även sätta fast hans välförtjänta trick dog-märke på täcket. ;D


Än Sam, då?? Nej, inget täcke införskaffat till honom. Jag har fått höra att man inte ska klä på terriers, för att det skulle göra att de inte utvecklar underull? Någon får gärna backa upp detta eller dementera det med något mer konkret! (I vintras gjorde jag likväl ändå ett litet täcke till Sam av en benvärmare efter ett tag, för valpstackarn satte sig och huttrade olyckligt direkt vi kom ut under de kallare dagarna. Någon underull hade han ju inte.) Och selen fanns bara kvar i medium och large. ;(

Valpen hade öroninflammation


Stackars Sam fick en riktigt elak öroninflammation, den blossade upp till fullo över en natt och när vi besökte veterinären fick han till och med sova under tiden för att de skulle kunna ta hand om det onda örat. Blev en veckas behandling som i sig gjorde ganska ont varje gång vi skulle rengöra det såriga, ömma örat. Sam grät, jag kände mig ond. Inte en enda gång sade han ifrån annat än med gråt och att försöka komma undan, jag är faktiskt imponerad - han vet ju inte att det är för hans bästa, utan bara att jag kommer och orsakar smärta. Han är en väldigt mild och känslig kille, blir man irriterad på honom och visar det så blir han genast låg och ledsen.

Nu är han hur som helst bra igen!



Klickerträning för avancerade trick

Omkring den här tiden för ett år sedan gjorde jag denna video. Eftersom jag inte har någon ny trick-video klar så får det bli en favorit i repris. =P


Ny bädd till valpen

Sam uppskattar sin nya bädd väldigt mycket och sover mer än tidigare. ;) Köpte på Arken Zoo.

BAT med Grisha Stewart

I helgen som var så gick vi från mars månad till april. På söndagen fyllde jag år - och det är inget skämt. Jag överraskningsfirades på Fondueboden och min man sjöng Philemon-låtar med en för ändamålet införskaffad xylofon och Gustav på gitarr. =) Men förutom det, så höll Grisha Stewart en utbildningshelg i BAT - Behavior Adjustment Training. Anordnat av R+.
För er som inte känner till BAT, så är det kortfattat ett sätt att "rehabilitera" hundar som är reaktiva mot andra hundar och människor - vare sig det är av faktisk aggression, rädsla eller frustration (en hund som vill fram till den andra hunden - som Loke). Jag tänker inte uppfinna hjulet två gånger och gå igenom tillvägagångssättet här, utan kommer skamlöst att använda redan befintlig information för den som är intresserad. ;) HÄR kan ni se en överskådlig sammanfattning på hur det kan gå till när man "BAT:ar".

Grisha själv har gjort en liten introduktionsvideo.



Här är samma hund efter BAT.



Utan att någonsin trycka ner, rycka i, läsa paragrafer för eller "kicka" din hund kan du alltså uppnå eftersträvansvärda resultat. Det handlar inte om att undertrycka din hunds beteenden så att den alltså helt enkelt inte uppvisar något utåt sett, men mår precis lika dåligt inombords - utan på det här sättet lär sig hunden alternativa beteenden som den redan har i sig. Från den "genetiska verktygslådan" lägger vi bättre beteenden högre upp i den "operanta verktygslådan". Exempelvis för att skall ligger närmast till hands för hunden att ta till så kommer den istället vända bort huvudet från triggern och lugnande börja nosa i backen. BAT är också bra på det sättet att det inte går över i "trickträning" lika lätt som det kan bli om man klickertränar. Det är lätt hänt att hunden snabbt börjar bete sig som om man är på lydnadsplanen och således beter sig ju hunden "bra" - den tittar på dig och väntar på nästa signal, eller tittar på triggern, tittar på dig, tittar på triggern osv - som ett slags spel. Men det lär den inte direkt att hantera dessa mer "sociala situationer". Det ska bli spännande att testa BAT i praktiken. Under helgen hade vi några demohundar som både Grisha och vi själva fick jobba med för att få testa på det lite. Jag orkade inte fotografera så mycket under helgen, utan fokuserade på att lyssna och fyrade av kameran lite då och då för att få med mig något bildbevis hem. ;P

Emma var reaktiv mot andra hundar.

En neutral hund till höger. Emma vänder bort huvudet från triggern och belönas genom att få öka avståndet till den andra hunden (komma bort från trigger).

Grisha instruerar under tiden.

Spex (tror jag hunden hette) var en så kallad "frustrated greeter". När han såg andra hundar blev han pipig och gnällig, orolig och spänd för att han ville fram. Man kan se på denna bild att han är spänd - svansen stelt rakt upp och till och med på denna stillbild går det att se att han rör sig ganska stifft. Men här vänder han i alla fall bort blicken från triggern och han piper inte - han belönas då med att få gå närmare den andra hunden. Ibland även att springa bort en bit och göra något annat en stund. För frustrated greeters är det ofta generellt belönande att helt enkelt få röra på sig.


Spring i benen i Sanda

Förra veckan besökte vi svärfar i Sanda. Sam har äntligen börjat ta mer plats. Tidigare har han tyckt att Loke blir för intensiv när han rusar omkring i 180 på stora, öppna ytor, men nu har Sam börjat hänga på. =) Han spelar dock "valpkortet" ganska ofta så fort det verkar finnas minsta risk att Loke gör något för intensivt - då piper han ynkligt - även om Loke är flera meter bort.

Rulla sig - det enda rätta i frihet.

Spring i benen och ostbågesvans.

Tjoho!

Öronen uppfällda, nu lyfter vi.


I ur och skur

Loke är med på noterna ändå, oavsett väder, oavsett vad man föreslår. Så länge det inte handlar om att ligga och ha det tråkigt. ;P

Vår gamla röda Opel har nu fått somna in och en Ford Focus har tagit dess plats. En delbar hundbur dessutom, trygg(are) vid en eventuell krock och suveränt på sommaren att kunna ha bakluckan öppen. Loke surar dock lite över att ha mindre plats, han har ju alltid fått ha hela bagageutrymmet! ;P Sam är däremot en happy camper.

Lera är kul.
-Jag hittade bollen!

Fina (skitiga) blå.


Vi besökte sedan hundvänliga Frö, Knöl och Kruka, som säljer så söta saker, plus att deras bakverk är supergoda!






Passivitet är tråkigt.

Men Sam är en happy camper.

Himmelska Hundar

Idag tog jag en tur in till Himmelska Hundar med Sam. Både buss, tunnelbana och pendeltåg flera gånger på samma dag. Han är superduktig. På Himmelska träffade vi Jenny och Mio över en fika. Den där värdigheten salukis tycks besitta som ett default-mode har kommit över honom nu, även om han gärna satt i mattes knä som vilken liten hund som helst. ;) Men lugn i allt ståhej och inte socialt handikappad så fort det handlar om andra hundar än vinthundar. ;P Till och med Sam fick en lekinvit från honom vid ett tillfälle innan värdigheten sänkte sig över honom igen, hahaha. Det var roligt att se, för det var ju ett tag sedan de gick klickerintroduktionen hos mig. Sam hade några terrier-rus i lokalen tillsammans med vilka hundar som än hängde på och jag testade inkallning och avbrytssignal vid några tillfällen - vilket till min stora glädje fungerade varje gång. Jag bestämde efter en stund att leken var över och det var dags att vila och placerade Sam i knät. Några minuter senare sov han och rann vidare ner på soffan där vi satt. Flera människor stannade och ååh-ade sig över hur söt han var när han sov. Jag är också stolt över att han inte triggar igång för minsta lilla. Var en hel del bjäbbiga småhundar där idag som skällde för diverse saker. När Sam väl hade somnat bekom inte det honom alls, men även innan dess så kunde han möjligtvis titta uppmärksamt åt skällandets håll, men han skällde aldrig själv.

Mio hade ingen större lust att agera modell idag. ;P Ljuset var inte så gult som det framstår på kortet, utan det är jag som manipulerat det så i efterhand.

Efter fikan promenerade vi till Fältöversten och vidare till tunnelbanan där det sedan blev skilda vägar. Även inne i Fältöversten betedde sig Mio exemplariskt och lille Sam också måste jag säga. Inte avseende koppelgåendet, men med de störningarna hade jag inte väntat mig det heller, däremot när det gäller att hantera den bullriga och stökiga miljön. Sam var helt ostressad och uppmärksam på mig, nyfiken på människorna och allt spännande omkring, inte rädd. Idealiskt för mig att träna honom.

Tuggande valp


Beteendejustering hos en valp som är rädd för händer

Det är förstås en omtumlande upplevelse att flytta till en ny familj och ryckas från mamma och syskon. Sam kom till oss när han var 9 veckor gammal och den första tiden gjorde vi inget särskilt annat än att lära känna varandra. Han tyckte dock att händer var obehagliga när de sträckte sig efter honom eller försökte ta tag. Den här videon är en sammanställning av hur han med hjälp av klickerträning lärde sig att älska händer istället. ;)



Det bästa med att ha tränat på det här sättet är att vi har inte bara dolt symptom, utan Sams emotionella tillstånd avseende händer som kommer farande mot honom har ändrats till något positivt - inte enbart något han står ut med för att han lärt sig att han inte har något val (citat Cesar Millan: "Anything that they used to dislike, they just learn to like it 'cause they have no choice."). På det här sättet blir beteendet mycket mer stabilt och pålitligt, Sam har hela tiden känt att han har kontroll över sin situation och det är han själv som gjort aktiva val att delta.

Sam har påbörjat sin karriär som Trick Dog

Han bär nu den storslagna titeln Novice Trick Dog, tilldelad honom vid blott 14 veckors ålder. ;) Sam tar berömmelsen med ro. Här på "Title holders" kan ni se oss uppskrivna under Novice. (Där kan ni även se Loke på samtliga titlar upp till Expert, vi ska ta Champion så småningom också.)

Skogstur och fika

Idag tog vi en tur med enbart Sam. Loke fick stanna hemma och ha det lugnt och tyst och Sam fick träning med enbart oss tvåbeningar. Vi tog en tur i skogen med fokus på kontakt och att hålla sig i närheten av oss (han var lös). Sådant belönades rikligt.

Jag har koll på dig, matte.

Sam ruskar av sig snö, han har inte fått en hjärnblödning. ;P

Jag har fortfarande koll på dig, matte.

Inkallning. Full fart, alla tassar i luften helst. =P

Vi gick sedan till ett café för att träna passivitet och samtidigt få i oss frukost.

Så himla passiv vet jag inte om jag kan kalla honom här, men i alla fall lugn och obekymrad över det runtomkring. ;P

I husses knä blir man dock lätt lite sömnig.

Han blev också mycket populär bland övriga gäster, vilket knappast är överraskande när det handlar om en liten valp. De flesta av gästerna var pensionärer och de träffas tydligen där varje fredag och fikar tillsammans.

Tips på budget-täcke till valp, eller snarare kofta kanske

Sam är en riktigt frusen liten valp. En riktig klenis jämfört med vad Loke var som valp. ;) När sam tycker att det är lite för kallt så liksom bara sätter han sig och piper ynkligt - för att se om det dumma försvinner då antar jag. ;P Tyvärr har Sam hamnat med fel matte om han hoppades på en tvåbening som genast skulle komma rusandes och plocka upp honom från allt ont i världen så fort han gnyr lite.

Däremot ska han förstås inte gå omkring och frysa en massa. Eftersom han växer från vecka till vecka så har jag dock ingen lust att köpa flera täcken i månaden. Hundtäcken (bra) är verkligen ganska pricey. Ett sådant blir det när han vuxit klart!

Så, hur kan man göra en billig liten kofta till sin växande valp? Man kan förstås köpa lite spilltyg för billig peng och sy själv. Jag är till och med latare än så...

Benvärmare, som jag inte använt på länge. Kostade 79 kronor för ett par på Lindex vill jag minnas. Ganska tjocka och varma. Perfekt för ändamålet.

Gör en uppskattning på hur mycket som behövs, klipp bort resten, klipp fram lite under magen för att valpen (han är ju en kille) ska kunna kissa utan att kissa ner koftan, klipp två hål framtill för frambenen.

Trä täcket/koftan på hunden och voila! ;P Den ambitiösa gör små ärmar på frambenen med överblivet material från benvärmaren och snyggar till alla kanter mer.

Mycket fashionabelt blir det med detaljen med knapparna på kragen måste jag säga. ;D

Sanda

En dag ute på landet. Border collien Sassie är en tråkmåns som inte vill hänga på Lokes ystra spring över fälten.

Sassie skymtas i bakgrunden, surpuppan lät Loke springa omkring för sig själv och reste sig inte förrän vi vände hemåt igen. =P



Vårt lilla nytillskott (som fått namnet Sam) var också med. Här sitter han i sin lilla canvasbur (öppnas uppifrån) i bilen och kikar ut. 10 veckor gammal.

En studie i flygande hund. ;)

Vi var i Värmland för en vecka sedan och det är ju inte mycket som går upp mot friheten på landet. =) Och trots att det finns ett vargrevir alldeles i närheten, så blev inte Loke uppäten denna gång heller och inte har mammas eller grannarnas hundar blivit det heller under alla dessa år. ;) Det var ett underbart ljus denna dag, solen hade precis börjat gå ner.

Loke är så fantastiskt fin när han sträcker ut.

Nu du, bollen!


Snart så...

... är det dags.


Tidigare inlägg
RSS 2.0