... är i alla fall vad jag tror att hon är. ;) Vår katt Molly syns sällan här på bloggen, så nu får hon ett inlägg helt för sig själv. Vi hämtade henne som kattunge långt ute i skogen hos en man som skulle flytta till lägenhet i en annan stad och inte kunde ta med sig sin katt och inte heller kattungarna förstås. Mollys mamma var en hederlig gammal svartvit katt, liksom samtliga av hennes syskon. Just i Molly tittade uppenbarligen några andra gener fram. ;) När vi flyttade till väderkvarnen var det helt självklart att det skulle finnas en katt att hålla efter skadedjur och Molly visade sig vara en mycket duktig jägare. Hon har anpassat sig väl till stadslivet nu också och följer ofta med på hundpromenaderna, precis som hon gjorde ute på landet. Det är bättre inkallning på Molly än på hundarna och hon kan tigga på kommando, men så mycket mer har jag inte tränat Molly. Hon går mest omkring och är just katt. ;)

Vi hämtade henne när hon var 12 veckor gammal och Loke var ju jätteintresserad av den nya livet som plötsligt kom. Molly var inte alls road. I ungefär två veckor så spottade hon och fräste allt vad hon kunde när Loke närmade sig. Loke gjorde allt för att visa sina goda intentioner på hundspråk... Molly gömde sig i trånga skrymslen och morrade åt den store besten. Men det är svårt att slå ifrån sig Lokes godhet i det långa loppet. ;) När hon insett att han bara ville väl, så blev de som bästa vänner.

Tillit.

Molly mjauar uppfordrande.