Lina Lyckelin - fotograf i Norrtälje och Stockholms, Roslagen, Gotland

Ska man vara riktigt petig så var min första kärlek en kille som hette Niklas. Vi gick i samma klass på lågstadiet och jag sprang fram och pussade honom på kinden när de hade vunnit en fotbollsmatch. Jag hade även sett ut huset vi skulle flytta in i när vi blev stora. =P I övrigt pratade jag knappt med honom. Det var även en flicka till i klassen som också var kär i honom och vi gav varandra onda ögat emellanåt, hahaha.

Den första Kärleken är den tidigare nämnda från listans inlägg #1, han som lät mig bo hos honom resterande delen av gymnasietiden, även efter att det tog slut mellan oss. Många glada och sorgsna minnen på en och samma gång när jag tänker tillbaka på den tiden. Jag har ju fört dagbok digitalt sedan år 2000 och läser om alla inlägg emellanåt. Man kan liksom se hur mycket en människa har påverkat en, man förstod det inte alls då. Men hur som helst blir den speciella pojken nog den som får kallas första kärleken.

Hmm, personlig men inte privat i en offentlig blogg, kanske? Var nu den gränsen går. Jag kommer ursprungligen från Värmland, men har nu, 28 år senare, sedan länge lämnat skogarna. Har hela livet fått mest komplimanger för mina ögon, som är gulgröna. Jag har hört att det endast är 3% av jordens befolkning som har gröna ögon och således är det den mest ovanliga färgen. Som liten var jag först ganska löjligt gränslös. Blyg, men om jag väl fick för mig något så kunde jag gå fram och prata med vilken främling som helst. Jag har sedan barnsben föredragit att vara lite av en ensamvarg, jag gillade att sitta i mitt hörn och rita och skapa hela världar av modellera. Jag kunde vara så koncentrerad och inne i min egen värld att jag bokstavligen inte kunde höra något som kom utifrån förrän folk skrek i örat på mig. Det har alltid funnits djur i hemmet. Jag har nog mer eller mindre haft vartenda sorts djur som går att införskaffa i en zoobutik. Och katt och hund givetvis. Jag växte upp med film och TV-spel i massor, eftersom pappa hade en videobutik/biljardhall/arkadhall, så det var bara att plocka. Det var också på detta sätt som jag i mycket tidig ålder hade stor tillgång till anime, även om jag inte tänkte specifikt på det då. Nere i arkadhallen var jag den enda ungen under 16 som kunde spela utan att bli bortkörd och jag var kaxig nog att påpeka för alla stora grabbar att pappa ägde stället. Sedan utmanade jag dem på Street Fighter och spöade skiten ur dem! ;D Under hela grundskoletiden var jag aldrig en del av innegängen, men jag tillhörde heller inte några av de mobbade. Inte som jag vet om i alla fall. En kille gjorde på lågstadiet en ansats till att göra livet surt för mig, men när han till slut tog min mössa en kall vinterdag och tyckte att han var himla lustig som inte skulle lämna tillbaka den - då fick han en välriktad spark på smalbenet av mig och efter det gjorde han mig aldrig något igen. Som 12-åring blev jag medlem i föreningen Mangakai och kan skryta med medlemsnumret 18. Högstadiet försvann i en rasande fart där jag och min bästis var riktiga pluggisar, förutom när vi gjorde fåniga koreografier till musik för att roa oss. Jag lyckades även hitta några likasinnade manga/anime-intresserade i grannstaden och åkte ofta dit på helgerna för att ha filmkvällar. 1997 lyckades jag ta mig på min (jag tror det var) andra filmvisning som Mangakai anordnade i Stockholm. På den tiden var det ett mycket mafffigt bioprogram, även om det står sig ganska slätt i jämförelse med dagens animekonvent som anordnas. Det var från och med den visningen som jag började få ett kontaktnät i Stockholm. När det var dags att söka till något gymnasium, så tänkte jag en extra vända och bestämde mig sedan hastigt och lustigt för att jag skulle läsa i Stockholm. Naturbruksprogram, inriktning djurvård, riksintag. Där skulle jag komma att lära mig om både våra vanligaste sällskapsdjur, lantdjur och exotiska djur samt bland annat praktisera på hunddagis. Som liten hade jag tankar på att bli veterinär, men det som främst drev mig mot utbildningen var nog att få komma till kompisarna i Stockholm. Jag kände mig mer hemma i storstaden än i Värmland, där det på den tiden var knepigare att inte vara norm. Ingen kunde ha varit mer förvånad än min mamma. Jag var ju hennes snälla och tysta barn, som aldrig gjorde några tokigheter och mest gillade att sitta inne på mitt rum. Men jag kom in på utbildningen och jag flyttade iväg själv till Stockholm. Jag hade inget boende spikat, utan var lovad en bäddsoffa hos en kompis till att börja med. Någon direkt inkomst har man heller inte som studerande innan man fyllt 20 - endast studiebidraget på ca 1000 kronor och inackorderingstillägg. Hur jag lyckades överleva på ungefär 4000 kronor i månaden i tre år är endast tack vare snälla vänner som ställde upp. Någon bostad gick ju omöjligen att få och även om det hade gått, så hade jag inte haft råd. Det var ett kappsäcksliv och himla ostabilt i början, men sedan kom Kärleken som lät mig bo kvar hela den tid som var kvar av gymnasiet, fast det tog slut mellan oss efter ett tag. Det var också han som drog med mig på min första Medeltidsvecka på Gotland. Efter tre år i Stockholm fanns det inte på kartan att bo i Värmland igen. Jag blev kvar i Stockholm. Jag försökte få jobb efter studenten, lyckades inte, bestämde mig för att förbättra betygen inför högskola och läste ett år med kärnämnen på folkhögskola, dock med inriktning på bild och fotografi. Då var det härligt analogt vi fick lära oss. Stå i mörkrum och fumla med kamerafilm, sedan stå i labbet och belysa fotopapper och doppa i vätskor. Jag bodde på internat i anslutning till skolan, i ett pyttelitet rektangulärt rum där det blott fick plats en säng, en garderob, ett skrivbord och ett handfat, plus en hylla på väggen med två plan. Jag lyckades knöla in en liten hurts som jag ställde en ynklig TV på. Jag fick låna en TV-antenn av en lärare och försökte så gott jag kunde att spreta den åt rätt håll ovanpå TV:n. Ettan och fyran fick jag in, ibland fick jag även kolla på tvåan. ;P Kök, dusch och toalett delades med övriga på internatet. Internet hade man tillgång till så länge skolans lokaler var öppna. Men man kunde närhelst man ville gå och jobba i fotolabben, för internatnyckeln funkade även där. Då tecknade jag även en del serier, som jag sedan satt och renritade i tusch på ljusborden som egentligen är till för negativ. Alltid mitt i natten, ensam, total tystnad. Skolan låg ca en halvtimme med buss utanför Stockholm, men jag minns detta som en mycket härlig tid i livet. Känsloliv som gick upp och ner med både livlig lycka och förintande olycka, men ett trevligt kapitel i livet på så många andra sätt ändå. Fotolabbet skänkte harmoni och känslostormarna gjorde en kreativ. Utbildningen avslutades med en utställning och jag har även hunnit med ett par utställningar till sedan dess. Sedan fortsatte det lite på samma sätt. Folkhögskolan tog ett år och den sommaren, 2004, fick jag jobba som spärrvakt i tunnelbanan. En veckas semester hade jag den sommaren och det var förstås den årliga Medeltidsveckan som jag inte kompromissade med. När jag hade tjänst i Alviks spärr eller hade alternerande tjänst, så käkade jag i mässen där spärrvakter, spårvagnsförare och tunnelbaneförare samlades. Strax efter Medeltidsveckan, framåt slutet av mitt sommarjobb, så lunchade jag en dag i mässen och var lagom sliten. (Jag fick ofta så kallade uttjänster, då man öppnar, alltså får man gå upp typ tre på morgonen och jag är mer typen som går och lägger mig vid den tiden...) Då var det hur som helst två killar som satte sig vid mitt bord där jag tidigare suttit ensam och en av dem vände sig plötsligt till mig och sade: - Ursäkta, men såg inte jag dig på Clematis denna Medeltidsvecka? Jag kände inte igen honom, men han beskrev var han hade sett mig och mitt gäng. Himla liten värld. =) Vi höll lite kontakt över internet och träffades ett par gånger över fika, men det var inte förrän sommaren 2006 som vi på allvar började hålla kontakt och umgås och i början av 2007 blev vi ett par. Och Love är ju den nya och hittills längsta Kärleken, som jag ska gifta mig med 2011. ;) Hur som helst, jag jobbade lite, pluggade lite, jobbade lite... 2005 var året då jag fick min första helt egna lägenhet i Stockholm, förstahandskontrakt! (Då hade jag alltså varit i Stockholm sedan 1999.) Långt ut på pendeltågslinjen, men närmare Gotland i alla fall. ;) En jättegullig etta på 29 kvm med kokvrå. Jag fick välja tapet själv och än idag kan jag sakna min lilla lägenhet. Vårterminen 2006 kom jag in på högskolan och jag skaffade eb studentlägenhet i Solna. Vårterminen 2009 tog jag examen och nu sitter man här i direktsändning. Det tog en fasligt lång tid. ;) Vi har flyttat till väderkvarn (en barndomsdröm från min sida) denna sommar, jag har en galen hund som får mig att både skratta och slita mitt hår i frustration, en skrikande katt, en förstående fästman. Känslostormarna försvinner aldrig i ett hus med två esteter, där den ena fotograferar och den andra sjunger - bild och ljud. Kreativiteten flödar och jag skulle helst vilja ta kort hela tiden. Det är bara att säga till!

Hänger på trenden, även om det inte lär bli varje dag. ;)

Dag 01 - Om mig.
Dag 02 – Min första kärlek.
Dag 03 – Min bästa vän
Dag 04 – Det här åt jag i dag.
Dag 05 – Mitt hår
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Mina djur
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Något jag skapat
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – En vana som jag önskar att jag inte hade
Dag 12 – Fem webbsidor som jag ofta är inne på
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad jag hade på mig idag
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Mina ögon
Dag 17 – En bild som är från när jag var liten
Dag 18 – En bild på mig och min familj
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Min favoritmat
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Min förebild/idol
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – En sak jag önskar jag fick uppleva igen

Det blev en trevlig helg. Lördagen bjöd på räkafton och på söndagen besökte vi Mickelsmässmarknaden i Örsundsbro. Jag hade aldrig vetat om att den existerade om inte en av kollegorna på jobbet sagt att hon eventuellt skulle dit och när vi sedan själva inte visste vad vi skulle göra med söndagen riktigt, så bestämde vi oss för att ta oss en kik. Som med de flesta marknader är det väldigt mycket upprepning, men en del marknadsstånd bjöd på både trevligt ögongodis och mungodis. Augustas fabrik gav nog den allra största behållningen. =9 Naturligtvis provsmakades det korv och vi fick med oss björnkorv samt renkorv hem. Jag hade även tänkt köpa några sylter, (3 för 100), men favoriten var slut när vi kom tillbaka för att göra själva köpet och då kom allt-eller-inget-Lina fram och struntade i alla sylter då, helt enkelt! Det fanns även ett litet resande tivoli där, men tyvärr pallar ju min sambo inte karuseller och det är tråkigt att åka själv, så det blev inget med det. =P

Molly föddes i slutet av maj, så mycket vet vi. Ännu en av dessa inte särskilt planerade kullar. Mamma katt var svartvit, liksom Mollys övriga syskon. Kullen med ungar fanns hos en man långt ute på Värmdö och vi hade turen att få tinga Molly. Vi hoppas att hon kan hålla efter gnagarna här ute på landet, som en sann kvarnkatt. ;) Vad hon har för raskatt i sig kan vi ju bara spekulera i, kanske ragdoll? Hon ser ut att ha färgteckningen bruntabbymaskad bicolor, eller kanske lila, eller blå, jag ser inte så stor skillnad på bilderna jag jämfört med... Finns det ett knä i närheten, så vill hon ligga i det och hon börjar spinna om man råkar titta på henne för länge. ;)
I början var Loke ganska hysterisk över att det fanns en till levande varelse i huset. För Molly var det mest synnerligen oönskat att denna best (Loke) närmade sig. Första veckan lät hon mer som en skallerorm än en katt - spottade och fräste mest hela tiden. Hon fick dock varmare känslor för Loke till slut och nu kan de både leka och kela på en nivå som båda verkar nöjda med. ;) Jag är stolt över Loke, han gör hela tiden sitt bästa för att visa att han är välvilligt inställd, både mot hundar och katter uppenbarligen, och försöker läsa av deras signaler. Trots att han är betydligt mycket större än Molly, så anpassar han sig så fint. Man inser ju hur lätt de där käftarna skulle kunna bita ihjäl lilla katten, men han har inte krökt ett hårstrå på henne ens under de mer vilda lekarna, minsta missnöjt pip från henne och han avbryter genast. Har hundar och katter utbyte av varandra? Dessa verkar ha det i alla fall.

Jag blev utmanad av Sara och Kimya (Kimya är Lokes syster). Utmaningen går ut på att man ska ta den 6:e bilden i den 6:e mappen och skriva om den. Detta var ju lite knepigt med tanke på hur många mappar med undermappar (osv) som jag har, så jag gjorde en liten fri tolkning. ;P Här är i alla fall min bild: Ojojoj... Detta är taget under Medeltidsveckan 2005, som synes vid Domkyrkan i Visby. Det här blir ett långt inlägg... =) Notera de inte särskilt tidstypiska sandalerna och strumporna... Jag har ett par fina renskinnsskor, men jag måste alltid alternera med de här sandalerna under veckan, då jag annars får väldigt ont i fötterna. Plus att renskinsskorna inte tål dåligt väder. Jag minns inte vilken dag detta är under veckan, så jag kan sammanfatta hela veckan istället. ;) Den Medeltidsveckan åkte jag tillsammans med Rille och Stina. Söndagen (7/8-2005) minns jag särskilt att vi var på Bistra Haren på kvällen och krökade lite. Själv hade jag inte kommit in i feststämningen riktigt och drog mig hemåt tidigt. På väg ut från Bistra Haren stötte jag på Tom, som verkade ha rast. Vi sa hej mer ordentligt och jag fick en gigantisk kram där han till och med lyfte mig från marken och så pratade vi en kort stund innan han var tvungen att springa vidare. Jag vaknade senare under natten när Rille kom hem och verkade jobba på att ta livet av sig i stugan. Vad det än gick att slå sig på, så gjorde han det som en enorm flipperkula ända fram till sängen. Och när han väl hivade sig upp till slafen över Stinas, så slog han huvudet i taket. Det ska tilläggas att svordomar följde genom hela scenariot. ”Aj! Fan! Fuck! Cunt! Helvete! Aj! Shit!”. Jösses. På måndagen var det Munkboll! Vi fick bra platser i backen. Det moffades grillad kyckling och åts kex med ost och dracks gott under hela härligheten. Mågge var med oss under Munkbollen också, men han hade sin ärkebitch till flickvän med sig, så han satt en bit från oss med henne. Hon var inte road fick jag höra av honom efteråt, plus att hon inte gillar mig och dessutom stötte jag på Mågge enligt henne. Va..? +_@ <-- förvirrad smiley. Mågge ryckte på axlarna och tyckte att han vet inte riktigt hur hon tänker ibland. Tisdagen hade framförallt en minnesvärd kväll. Vi var på Bistra Haren och Cultus Ferox skulle spela. Fan vad de röjde stället!! Åtta musiker som fullkomligt våldförde sig på massa trummor, säckpipor, skränpipor etc etc. Så mäktigt! Ingen satt ned och bara kollade på dem av de som kommit till skådeplatsen. Alla klappade takten, skrek, dansade, hoppade... Musiken var fartfylld och trummorna dånade och killarna i bandet visste hur de skulle underhålla publiken. Det var även ett mer förföriskt musikstycke där en av tjejerna i bandet gick upp med vad jag först trodde var några facklor. Det visade sig vara en stor brinnande solfjäder när hon slog ut den och började orma sig till musiken. Den kvällen mådde jag så himla bra. När de spelade sina två sista låtar öppnade sig himlen och det började ösregna. Åskan dundrade och skyn lystes upp av blixtar. Först blev folk lite ihopkrupna och verkade vilja söka skydd, men C F körde på och ”ledaren” i bandet skrek för full hals ”Fuck the rain!!!” och så tog de i ännu mer och vi åskådare var helt galna. Kände mig nästan vimmelkantig när de slutade. Onsdagen passerade ganska obemärkt förbi och torsdagen mumsades det skänktallrik och vi gästade Effes. Även Marcus sällade sig till oss och påpekade även detta år vilka vackra rävögon jag har. Det var så upplagt för att be honom sjunga visan om Räven, vargen och haren igen. Detta år visade han även den lilla tillhörande dansen medan han sjöng och spelade på sin flöjt. Det bästa var att Cultus Ferox dök upp på Effes någon timme innan stängningsdags och spelade lite. Och vi hade det stora bordet närmast scenen, så jag myste helt klart. När vi sedan gick mötte jag Tom på vägen ut och sade ett förvånat hej, eftersom han sagt att han skulle jobba hela veckan. Han gav mig en kram igen och kramade om min armbåge innan jag var utom räckhåll. Hmm, den Medeltidsveckan jag umgicks med honom mesta tiden var helt klart en av de bästa. ¤Förlorar sig i nostalgiska ögonblick¤ Fredagen minns jag främst att Rille var så full på Effes att han kom och sade till mig att han är så full att han måste gå och be vakterna kasta ut honom "eller något". =P Sedan kom lördagen och då packade vi ihop och reste hem. Förra året var första gången sedan år 2000 som jag inte besökte Medeltidsveckan. Tyvärr känns veckan mer och mer urvattnad och mycket man tyckte var så härligt med den har försvunnit. Det känns tråkigt. För många går Medeltidsveckan ut på att bara dricka alkohol allt vad man kan, men för mig har den biten aldrig varit så intressant (även om det hänt förstås! ;P). Jag har gillat stämningen, maten, att få klä ut sig och liksom lämna den grå vardagen ett tag. Har så många fantastiska minnen därifrån, men det känns som att den tiden är förbi för gott på något sätt. Då utmanar jag Blackie och Limra.