Halva priset på bröllopsfotograferingar!
Galen "mellandagsrea"! ;) Fram till tjugondedag jul (13 januari) är det halva priset på bröllopspaketen Förgätmigej, Linblomma och Vildros! Ni kan nå pdf-filen med bröllopspaketen och information här.
Det gäller EJ under midsommarhelgen!
Köksgardiner!
Så här blev det. ;) Äntligen gardiner i köket. Vet inte vad ni känner, men för mig gör det en otrolig skillnad avseende hemtrevnad. Magiskt vad lite tyg kan göra.
Nu ger jag mig på nästa projekt. ;D
Pysseldagar
Som några av er vet har jag haft en del problem med hälsan detta år. Jag kommer inte dö, men man kan må ¤/)#&%" dåligt ändå. ;P Nu mår jag tillfälligtvis jättebra! Har fått prova nya mediciner som haft oerhört bra verkan på min onda rygg och höft (vilket är ena halvan av mina problem kan man säga) och förhoppningsvis kan detta leda till en fortsatt positiv förbättring (för fortsätter jag käka tabletterna dör jag nog så småningom). Hursomhelst så har detta lett till att kreativiteten börjat spira i mig igen. Bloggen har ju varit ganska tyst och det är helt enkelt för att jag inte känt för att skriva något och för att jag liksom knappt gjort något heller, det har inte funnits ork. Jag kommer nog aldrig tillhöra skaran bloggare som skriver varje dag, saker som "Idag ska jag till gymmet, känns sådär, inte så peppad. Men sedan blir det god middag med maken blablabla." - det ligger inte riktigt för mig. ^^
Mellandagarna nu präglas i alla fall av pyssellust! I flera år har jag dragit runt på gamla inrednings- och modetidningar som sedan länge är lästa. Men jag gör små hundöron här och var och tänker att jag ska återkomma vid annat tillfälle och utnyttja det eller det tipset eller liknande. Nu har jag börjat utrensningen äntligen. Mode i sig är jag inte så intresserad av, men som fotograf är det alltid intressant att kolla i modemagasin. Inredning är däremot intressant på många plan. =9 Trots det så får jag med skam i kroppen säga att vi bott här i över ett år nu och har fortfarande inte fått upp gardiner i alla rum! =O
Detta tar jag tag i nu! Min symaskin är min nemesis, den vill verkligen inte samarbeta och att sy något så enkelt som en gardin är ofta en stor kamp, men nu ska det bli av! Fortsätt checka in här för spännande fortsättning på mellandagspysslandet. ;P
Mellandagarna nu präglas i alla fall av pyssellust! I flera år har jag dragit runt på gamla inrednings- och modetidningar som sedan länge är lästa. Men jag gör små hundöron här och var och tänker att jag ska återkomma vid annat tillfälle och utnyttja det eller det tipset eller liknande. Nu har jag börjat utrensningen äntligen. Mode i sig är jag inte så intresserad av, men som fotograf är det alltid intressant att kolla i modemagasin. Inredning är däremot intressant på många plan. =9 Trots det så får jag med skam i kroppen säga att vi bott här i över ett år nu och har fortfarande inte fått upp gardiner i alla rum! =O
Detta tar jag tag i nu! Min symaskin är min nemesis, den vill verkligen inte samarbeta och att sy något så enkelt som en gardin är ofta en stor kamp, men nu ska det bli av! Fortsätt checka in här för spännande fortsättning på mellandagspysslandet. ;P
Stockholms hundmässa
Hunderiet har tagit mest utrymme senaste tiden. Pälsklingar, som ni når via fliken ovan, har krävt en del tid och har också utvecklats därefter. =) Pälsklingar finns nu till exempel även på Facebook och häromdagen blev jag klar med ringblommesalvan för hundar. Idag har jag varit på Stockholms Hundmässa hela dagen och där beställde jag en naprapattid till Loke - det ska bli spännande att se vad den undersökningen säger.
I januari väntar i alla fall hittills fotografering av både häst och hund!
Hundstallet och långfika
Idag besökte jag och Stina Hundstallets julmarknad. Mest på kul, jag har aldrig besökt dem tidigare. Vi var där en ganska kort stund innan vi gick vidare till Frö, Knöl & Kruka, där vi blev sittandes i närmare tre timmar. Vi käkade varsin "Emmas goding", en macka gjord på deras eget bröd med kyckling, knaperstekt bacon och röra av fetaost, creme fraiche, timjan och honung plus småhackad paprika, tomat och rödlök on top. =9 Ett tag senare var det dags för deras halloncheesecake. ;) Frö, Knöl & Kruka har många järn i elden. Det är ett café, blomsteraffär och dessutom dekorationsbutik och klädaffär... Typ. Stilen är lantligt romantisk.
Dessutom är hundar välkomna! =)
Vinnaren i tävlingen och en sammanfattning av veckan
Ofelia har vunnit 2 timmars fotografering med mig. =) Grattis till henne!
Till er som inte vann denna gång - misströsta inte. Håll utkik, jag har en liten känsla av att det snart kommer bli en tävling till här på bloggen. ;) Juletid är ju givandets tid, eller hur!
För övrigt befann jag mig utanför min "comfort zone" denna vecka, då jag och Loke provade på att valla för första gången. Vi var båda lagom förvirrade över vad som skulle göras på bästa sätt, men fick ändå beröm av hon som instruerade oss. Loke är lite för het och behöver dämpas, men det är ett mycket bättre utgångsläge än att ha en hund som är trög på fåren. Han är i alla fall inte så het att han blir dum i huvudet och inte hör vad jag säger längre. ;) (Jag avbryter all form av träning om min hund blir "idiothund", eftersom han är stressad snarare än upphetsad om han plötsligt inte förstår signaler han annars förstår. Arousal = bra i vissa lägen. Stress = inte bra, då har det slagit över.) Det gick att säga åt honom att sätta sig osv, men jag skulle nog säga att han stod och vinglade precis på gränsen arousal-->stress. Han förstod snabbt vad som menades med herdestaven och han blev inte låg eller uppgiven om han fick en tillsägelse, utan fortsatte. Hon som instruerade oss tyckte att Loke var en trevlig hund. Det som ligger Loke lite i fatet är faktiskt lydnadsträningen, för han ville gärna försöka ta sig till mig. Så det finns en del att jobba på, men kul att han verkar lovande. Är det någon border collie-människa som läser bloggen kanske denne fnyser nu. ;) Jag har tidigare frågat folk som låter folk komma och valla hos dem om de velat ta emot oss, men alltid fått nej eftersom jag har en aussie och inte en border collie. Det är liksom ingen hemlighet att border collies är väl framavlade för sin uppgift - att valla. Aussies har aldrig varit renodlade vallare. Hon som instruerade oss gav en ganska bra jämförelse tycker jag: Aussien är som en allmänläkare, kan lite om mycket. Border collien är hjärtspecialisten.
Haha, min tomma blick ut i intet. Skämt åsido så får jag instruktioner, vi har fått pausa lite. Jag är dock ungefär så förvirrad som jag ser ut.
Loke håller koll, men håller kvar sitt "ligg" duktigt. =) Tyvärr är alla bilder där vi rör på oss bara ett enda sudd, då lokalen var mörk, så det blir bara stilla bilder.
Australian shepherd. Kanske vi en dag. ;) Hahaha, nej, jag har inte direkt ambitionen. Vi kan som mest träna ett par gånger i månaden, kunde vi göra det varje dag eller i alla fall några gånger i veckan så kunde man kanske snacka om något mer "seriöst". I dagsläget är målet helt enkelt att strukturera upp Loke lite i vallandet, där han är mer samlad och tänker efter, fattar egna (kloka) beslut. Vi vill ju bo på landet igen inom några år och hålla en några djur, så duger han för den uppgiften slår det alla tävlingspriser ändå.
Eldgarnsö naturreservat
En gammal väderkvarn på Eldgarnsö. Jag var redo att flytta in direkt. ;)
Vädret idag bådade först inte gott. Regn. Vi trotsade vädergudarna och åkte iväg ändå. Lyckligtvis blev vädret sedan ganska fint. Ni som hängt med ett tag vet alltför väl att vi är hundägare. ;) SÅ! I torsdags, den 1:a november, fyllde Loke 4 år! Åren går på tok för fort för att jag ska vara bekväm med det. Då veckan hursomhelst var ganska tråkig för Lokes del, så var en rejäl söndagsutflykt hans present kan vi säga. Han har även fått en skön bädd att ligga i när han är med mig på hundtrimmet. Och "tårta" på självaste födelsedagen förstås. ;P
Firad på födelsedagen, den 1:a november! ;) En bit onyttigt bröd (en gång om året är det ok!) med leverpastej och så en hel laxfilé som kronan på verket. (Lax är det bästa Loke vet.) Ljusen togs givetvis bort när han fick äta upp sin tårtbit, this is just for show. =P
Detta var vårt första besök till naturreservatet Eldgarnsö. Ön ligger norr om Färingsö i Mälaren och har en skiftande natur med ädellövskog, barrskog, öppen lundvegetation, betad ädellövhagmark, åkermark och breda vassbälten. Jag själv är mycket förtjust i lövskog. Barrskog kan slänga sig i väggen. ;) Jag kunde inte låta bli att känna viss avundsjuka när jag såg de fina husen på ön som folk bor och lever i. Jag längtar såklart tillbaka till väderkvarnen på landet. Eldgarnsö bjuder i alla fall på en trevlig promenad utan några direkta finesser. (Det finns inga fikaställen, toaletter osv). Det är vackert, kort sagt! Det ska bli trevligt att promenera här till sommaren när allt är grönt igen.
Tänk er själva att titta ut genom ett av fönstren där medan ni äter frukost.
Jag är medveten om att jag har en delvis romantiserad bild av lantlivet. Eller "bondlivet" snarare kanske, för på landet har jag ju levat, om än flyktigt!
När en hund lämnar jordelivet alldeles för tidigt...
Med oss i våra hjärtan.
Till alla läsare vill jag passa på att nämna att fotograferandet och hunderiet håller på att separeras mer och mer. I början fanns det inte så stor vits med det, men sedan ett tag tillbaka är Pälsklingars sida igång (klicka på fliken ovan med samma namn) och det hundrelaterade har fasats dit mer och mer, medan det fotografirelaterade ska stanna kvar här. Däremot har jag fortfarande en egen hund och det är en stor del av min vardag, så mer personliga inlägg som publiceras här riskerar fortfarande att innehålla hund. ;)
Stockholms hunddag
Var det någon mer som besökte Kungsträdgården idag? Jag och Loke var där i några timmar och det var väldigt kul att så många ¤internetmänniskor¤ kände igen oss (eller framförallt Loke då). ;) Lustigt hur man kan veta en massa om varandra utan att någonsin ha träffats i verkliga livet. Sedan var det väldigt många människor som ville hälsa på Loke och ta kort på honom utan att ha någon tidigare "relation" till oss. Loke hälsade på flera gulliga små hundar, en liten svar pudeltik luktade särskilt gott och det blev även några intrasslade koppelsnurr med en fellow aussie. =) Fastän vi inte praktiserat några terapihundsgrejjer på länge nu, så lägger han hakan på folk som en mästare och det smälter ju varje hjärta. ;) Han var också i toppskick, förutom lite tandsten, när vi deltog i "Känn din hund" och bedömaren tyckte han hade underbart temperament.
Få människor skulle nog tro mig om jag sade att Loke för ett par år sedan inte skulle ha kunnat vistas på området utan att göra utfall mot varje hund som tittade på honom (av frustration i koppel, inte aggression). Han är min största läromästare och tvingar mig att hela tiden hålla mig uppdaterad, inte stanna vid gammal information, våga testa nya tillvägagångssätt. Det finns fler än ett sätt att träna hund, en lösning funkar inte på varje individ, men det GÅR att träna på många olika sätt utan att använda sig av obehag. Det verktyget kan finnas där i verktygslådan, men det ska vara dammigt och svåråtkomligt för det ligger så mycket annat ovanpå. Ibland sliter man sitt hår, ibland tappar man tålamodet, ibland kan man inte hålla tillbaka sin frustration - avbryt, ta en paus, gör något annat som inte involverar din hund och gå vidare.
Bra vecka
Två trevliga saker har hänt denna vecka. =) För det första fick jag diplomet för expansionen på hundinstruktörsutbildningen. För det andra så var detta examenshelgen på hundfrisörsutbildningen och jag klarade det! Då var det klart! Mångsysslar-Lina. ;P
Diplom från Hundsteg
Hundfrisör! ;D (För de som undrar består examineringen av både en teoretisk och praktisk del)
Vackra Ängsö naturreservat
Början av Grevens stig
Idag tog vi en utflykt till Ängsö naturreservat. Ängsö sticker ut från andra reservat vi varit i, då det här finns mycket ädellövskog. Ädellövträd är alm, ask, avenbok, bok, ek, fågelbär, lind och skogslönn. Här kan du följa utmärkta stigar, varav en är närmare milen lång, eller klättra in i någon av alla fårhagar som finns och ta dig fram bäst du vill i landskapet. Det senare gjorde vi i april förra året. Idag följde vi Grevens stig. ;) Det finns möjlighet att äta och fika på ön. Sevärdheter, förutom landskapet i sig, är bland annat Engsö slott (där det påstås spöka) och Ängsö kyrka - kyrkan tycker jag är estetiskt mycket intressant. ;)
I en perfekt värld skulle vi bo på en ö (som vi äger) och hundarna vara fria hela tiden. ;)
Balkongliv
Nu börjar den arta sig och är betydligt trevligare. ;)
Älskar mina limegröna balkonglådor!
Molly approves. Det nya golvet är mycket skönare att sola på än betong.
2012 so far
De gröna markeringarna är bröllopsfotograferingar. Övriga markeringar är andra jobb, fotograferingar, resor osv som är inbokat hittills. =) En kraftstart på det nya året och det känns jättebra!
Chrono Trigger
När man rotar i gamla flyttkartonger så hittar man ibland saker som man hade hunnit glömma bort. =) När jag var liten, (tills jag var omkring 14-15, tror jag), så arbetade jag mycket med modellera. Jag tyckte att det var jätteroligt (det är nog fortfarande det om jag skulle ge mig på det igen). Jag skapade hela världar i modellera och oftast kom inspirationen till världarna från TV-spel och film. Mitt Yoshi-land (utan Mario och med Yoshis som huvudkaraktärer) var i slutändan 3 laminatskivor stort. ;) Tyvärr finns det inga fotografier av det...
Men förutom det så gjorde jag även lösryckta karaktärer som enskilda modeller. Det mesta har gått förlorat efter så här många år. Modellera torkar till slut och går då sönder väldigt lätt. Sedan har jag flyttat så många gånger också att saker försvunnit på det sättet. Men av en händelse så hittade jag en relik från denna tid i en flyttlåda. Inlindad i silkespapper och placerad i en egen liten box. Jag minns jättetydligt när jag gjorde den här. Det var precis när sommarlovet hade börjat då jag klarat av sjunde klass. Jag spelade då Chrono Trigger till Super Nintendo flitigt och jag bestämde mig för att göra huvudkaraktären Chrono i modellera, med den här bilden som mall.
Nu vill jag tillägga att när jag jobbade med modellera så använde jag endast mina egna händer och en nål som redskap. =) Leran jag använde var helt vanlig modellera som man kan köpa i vilken leksaksaffär som helst, typ den här.
Vissa saker hade gått sönder när jag nu hittade Chrono i flyttlådan. Ett par fingrar har tyvärr vittrat sönder helt. ;( Resten kunde jag nu helt enkelt limma fast. Men figuren kommer ju aldrig vara lika fräsch som den var för alla dessa år sedan. Färgerna har blivit lite fadda och skitiga och det har blivit några småskador, utsmetningar och "bucklor" under åren som nu inte går att göra något åt, eftersom leran är stenhård. Det gör inget. Mina minnen är glasklara. =)
Men förutom det så gjorde jag även lösryckta karaktärer som enskilda modeller. Det mesta har gått förlorat efter så här många år. Modellera torkar till slut och går då sönder väldigt lätt. Sedan har jag flyttat så många gånger också att saker försvunnit på det sättet. Men av en händelse så hittade jag en relik från denna tid i en flyttlåda. Inlindad i silkespapper och placerad i en egen liten box. Jag minns jättetydligt när jag gjorde den här. Det var precis när sommarlovet hade börjat då jag klarat av sjunde klass. Jag spelade då Chrono Trigger till Super Nintendo flitigt och jag bestämde mig för att göra huvudkaraktären Chrono i modellera, med den här bilden som mall.
Nu vill jag tillägga att när jag jobbade med modellera så använde jag endast mina egna händer och en nål som redskap. =) Leran jag använde var helt vanlig modellera som man kan köpa i vilken leksaksaffär som helst, typ den här.
Vissa saker hade gått sönder när jag nu hittade Chrono i flyttlådan. Ett par fingrar har tyvärr vittrat sönder helt. ;( Resten kunde jag nu helt enkelt limma fast. Men figuren kommer ju aldrig vara lika fräsch som den var för alla dessa år sedan. Färgerna har blivit lite fadda och skitiga och det har blivit några småskador, utsmetningar och "bucklor" under åren som nu inte går att göra något åt, eftersom leran är stenhård. Det gör inget. Mina minnen är glasklara. =)
Figuren är 8 cm hög ganska exakt. =9 Det syns inte, men han har en liten spetsig "manga-näsa" och han kan stå på egen hand. ;P Endast nål och händer som verktyg, mind you!
Detalj på hans knutna lilla näve. ;P Här ser man också tydligare alla småskador som blivit och hans bältspänne t. ex. har blivit ganska utsmetat
Detalj på hans knutna lilla näve. ;P Här ser man också tydligare alla småskador som blivit och hans bältspänne t. ex. har blivit ganska utsmetat
God Jul från oss!
I år firar vi lugnt och stilla hemmavid. ;)
Bröllop
Just ja, jag har glömt att berätta att jag har gift mig. ;) Den 20 augusti ringade jag och Love varandra i det fantastiskt vackra Österviks kapell i Värmland. Festen efteråt skedde i Kristinehamns hembygdsgård och i det stora hela var det en fin och lyckad dag. Fler bilder (och säkert en del av det inspelade materialet) kommer längre fram.
Älskade Love. Min vän, mitt stöd, min make.
 |
| Vår fotograf var söta Emma Bertilsson! Bor ni i Värmland och söker en fotograf, så kontakta henne! ;) |
Smygtitt på bröllopsklänningen
Till sommaren gifter vi oss! =) Trots att vi kommer att ha en förhållandevis liten och enkel tillställning, så är det så himla mycket som ska fixas. Bara en sådan sak som vad man ska ha på sig visade sig bli en stor grej. Alla förväntade sig att jag skulle ha något "ovanligt", något otypiskt för bröllop, kanske något medeltida eller liknande, typ. Absolut inte något vitt. Ledsen att göra er besvikna. ;) Visserligen är det inte en bländvit klänning, men den faller ändå under kategorin av "olika nyanser av vitt". =P Vi har letat i flera månader! Vi hittade också en klänning som var mer eller mindre exakt vad jag ville ha. Begagnad hängde den och samlade damm i en vintagelada ute på landet. Härligt gedigen broderad spets, jag älskar det! Tyvärr passade den inte bra på flera olika plan, så vi fick överge den. Visst hittade vi liknande i bröllopsbutikerna, men då talade vi summor från 15000 och uppåt och de gick inte att hyra. Inte ett alternativ för bara en dag av ens liv. Jakten fortsatte. Alla klänningar verkade vara översållade av gnistrande stenar och annat som jag ogillar. Och baraxlade klänningar verkar generellt vara i ropet, vilket jag inte gör mig särskilt bra i. Förra veckan gjorde vi ett sista desperat besök i en affär vi tidigare missat. De säljer uteslutande klänningar från ett danskt märke. Där hittade vi slutligen en klänning som kändes bra. Inte på långa vägar mitt ideal, (tidigt 1900-tal, liknande denna: Vintage collection eller denna), men den är fin och satt bra och priset var oslagbart. Vi hade turen att just den enda klänning som dög var på rea. Vi hade inte ens kunnat köpa tyg till en egensydd klänning för det priset kan jag säga. =) Helt klart ekonomiskt försvarbart för vår tajta bröllopsbudget. Ni får givetvis inte se den, men jag publicerar en liten detaljbild till er nyfikna. (Klänningen är inplastad och väl skyddad från fällande hundar och katter, därav det lite konstiga skimret på delar av kortet.)
Lite spets får jag trots allt! Och blingblinget är åtminstone diskret. Det är faktiskt en riktigt söt klänning. =) Hoppas jag också kan se lite söt ut på Dagen. . . .
Lite spets får jag trots allt! Och blingblinget är åtminstone diskret. Det är faktiskt en riktigt söt klänning. =) Hoppas jag också kan se lite söt ut på Dagen. . . .Nyårsafton
I år firade vi hemma i kvarnen, bara vi två och djuren. =) I år handlade det om att äta god mat och bara ha det mysigt. När fyrverkerierna satte igång gick vi högst upp och hade då milsvid utsikt åt alla håll. Glädjande nog tyckte Loke bara att det var himla tråkigt och somnade mitt i allt pangande. Vi gjorde en ambitiös middag med både förrätt, varmrätt och efterrätt. Lyxigt, men enkelt att göra.
Förrätt: Färska räkor med en avokadoröra. Busenkelt och jättemums. =9 
Ugnsrostade betor, (röd-, gul- och polkabetor), palsternacka, morötter och rödlök var en del av varmrätten. Toppat med honung, olivolja och rosmarinblad innan det skjutsades in i ugnen. (I sommar ska jag försöka odla egna polkabetor, I love them!)
Slutprodukten tillsammans med lammrostbiff som marinerats i soya, honung och sesamolja kryddat med bland annat vitlök. Supergott.
Slutprodukten tillsammans med lammrostbiff som marinerats i soya, honung och sesamolja kryddat med bland annat vitlök. Supergott.
Avslutningsvis åt vi en citrongranité. Jättesyrligt och jättegott! Det är mer eller mindre saften från citronen, vaniljglass och lite naturell yoghurt som man fyller citronen med och fryser in. Toppat med lite choklad.Listans inlägg #4: Det här åt jag i dag
Pasta med ugnsstekt broccoli och kokta gulbetor med chèvresås och lite honung. (Vi köpte polkabetor, men förpackningen visade sig innehålla gulbetor...) Superenkelt och supergott. =9
Listans inlägg #3: Min bästa vän
Tidigare nämnda pojke från "Min första kärlek" får ett omnämnande här också, som en fortsättning på föregående inlägg i princip.
Såhär skrev jag hösten 2003, strax efter att jag börjat på skolan med fotoinriktning och flyttat in på internatet:
"Ovädret började redan igår med kraftig blåst. Jag hade en orolig känsla i magen när jag gick och lade mig. Halvvaknade någon gång inatt av att fönstret skallrade kraftigt och regnet smattrade på mitt fönsterbleck. Och plötsligt mullrade åskan högt och nära. Jag sträckte ut min hand till vänster sida om sängen för att röra vid dig i sängen intill och försiktigt be dig att lägga dig bredvid och hålla om mig, skydda mig från det skrämmande oljudet, som du brukat göra.
Men vi delar inte samma rum längre, du är inte bara en armlängds avstånd från mig längre och det enda min hand fann var min vägg utan tavlor...
Just då kände jag mig väldigt, väldigt ensam. Och åskan fortsatte mullra."
Ovanstående kanske säger mig mer än det säger er läsare egentligen, men han var liksom min fyr på stormigt mörkt hav för alla dessa år sedan. Även om han ibland stod för vissa stormar själv också.
Han var min bästa vän både före att vi blev ett par och i många år efter att vi slutade vara det. Den man kunde prata om allt med, den som förstod precis, den som visste vad som behövdes i alla olika sinnestillstånd. Han var den sortens vän som man kunde sms:a mitt i natten när man hade någon kris och fråga om man kunde komma över, för man ville inte vara ensam. Var han vaken så var svaret ja.
Men han lutade sig även mot mig ibland. I början av 2004:
"Hade just satt mig på bussen från Må för att ta mig tillbaka till internatet, då ¤¤¤¤ ringde. Vi skulle träffas imorgon, så min första tanke var att han kanske behövde ställa in. Istället var det en smått vemodig röst som nådde mig från andra sidan luren och frågade vad jag gjorde.
- Nä.. Sitter på en buss till Brommaplan, för att sedan ta mig vidare till internatet, sade jag. En stunds tystnad.
- Mm... Du har inte lust att komma hit istället..?
- Självklart. (Jag förstod att något var galet)
- Jag vill inte vara ensam inatt.
- Jag är på väg. Så jag ändrade min kurs och tog mig ut till ¤¤¤¤ istället. Han var ganska nere och min närvaro kunde få honom lite gladare, kanske. Han sade att det var skönt att det alltid går att ringa mig och veta att jag alltid kommer ställa upp."
Såhär skrev jag hösten 2003, strax efter att jag börjat på skolan med fotoinriktning och flyttat in på internatet:
"Ovädret började redan igår med kraftig blåst. Jag hade en orolig känsla i magen när jag gick och lade mig. Halvvaknade någon gång inatt av att fönstret skallrade kraftigt och regnet smattrade på mitt fönsterbleck. Och plötsligt mullrade åskan högt och nära. Jag sträckte ut min hand till vänster sida om sängen för att röra vid dig i sängen intill och försiktigt be dig att lägga dig bredvid och hålla om mig, skydda mig från det skrämmande oljudet, som du brukat göra.
Men vi delar inte samma rum längre, du är inte bara en armlängds avstånd från mig längre och det enda min hand fann var min vägg utan tavlor...
Just då kände jag mig väldigt, väldigt ensam. Och åskan fortsatte mullra."
Ovanstående kanske säger mig mer än det säger er läsare egentligen, men han var liksom min fyr på stormigt mörkt hav för alla dessa år sedan. Även om han ibland stod för vissa stormar själv också.
Han var min bästa vän både före att vi blev ett par och i många år efter att vi slutade vara det. Den man kunde prata om allt med, den som förstod precis, den som visste vad som behövdes i alla olika sinnestillstånd. Han var den sortens vän som man kunde sms:a mitt i natten när man hade någon kris och fråga om man kunde komma över, för man ville inte vara ensam. Var han vaken så var svaret ja.
Men han lutade sig även mot mig ibland. I början av 2004:
"Hade just satt mig på bussen från Må för att ta mig tillbaka till internatet, då ¤¤¤¤ ringde. Vi skulle träffas imorgon, så min första tanke var att han kanske behövde ställa in. Istället var det en smått vemodig röst som nådde mig från andra sidan luren och frågade vad jag gjorde.
- Nä.. Sitter på en buss till Brommaplan, för att sedan ta mig vidare till internatet, sade jag. En stunds tystnad.
- Mm... Du har inte lust att komma hit istället..?
- Självklart. (Jag förstod att något var galet)
- Jag vill inte vara ensam inatt.
- Jag är på väg. Så jag ändrade min kurs och tog mig ut till ¤¤¤¤ istället. Han var ganska nere och min närvaro kunde få honom lite gladare, kanske. Han sade att det var skönt att det alltid går att ringa mig och veta att jag alltid kommer ställa upp."
...
Idag ser det inte längre ut så. Vi håller lite kontakt via internet och ses ibland. Det känns lite ledsamt emellanåt. Idag skulle jag nog påstå att det är min fästman som är min bästa vän. När vi 2006 (läs listans första inlägg "Om mig" för mer utförlig story) började umgås ordentligt, så utvecklades vår vänskap väldigt fort och vi upptäckte hur mycket vi uppskattade varandras sällskap och vi hade så mycket att prata om. Jag litade på honom på ungefär samma sätt som ¤¤¤¤ och det var Love som jag vände mig till när jag exempelvis hade haft otrevliga gräl med min dåvarande pojkvän. Det var en kritisk tid i det förhållandet då och jag ofta var ledsen. Då pratade jag med Love och han kunde också åka till min studentetta mitt i natten för att hålla mig sällskap när det kändes tungt och jag behövde älta lite. Och sedan har det fortsatt. Det enda negativa med att den man har en kärleksrelation med också är ens bästa vän är det att man faktiskt bråkar även i ett bra förhållande och vill då kanske prata med någon annan om det. Jag kan ibland sakna någon bästis att vända mig till då. =)
