Idag tog jag en tur in till Himmelska Hundar med Sam. Både buss, tunnelbana och pendeltåg flera gånger på samma dag. Han är superduktig. På Himmelska träffade vi Jenny och Mio över en fika. Den där värdigheten salukis tycks besitta som ett default-mode har kommit över honom nu, även om han gärna satt i mattes knä som vilken liten hund som helst. ;) Men lugn i allt ståhej och inte socialt handikappad så fort det handlar om andra hundar än vinthundar. ;P Till och med Sam fick en lekinvit från honom vid ett tillfälle innan värdigheten sänkte sig över honom igen, hahaha. Det var roligt att se, för det var ju ett tag sedan de gick klickerintroduktionen hos mig. Sam hade några terrier-rus i lokalen tillsammans med vilka hundar som än hängde på och jag testade inkallning och avbrytssignal vid några tillfällen - vilket till min stora glädje fungerade varje gång. Jag bestämde efter en stund att leken var över och det var dags att vila och placerade Sam i knät. Några minuter senare sov han och rann vidare ner på soffan där vi satt. Flera människor stannade och ååh-ade sig över hur söt han var när han sov. Jag är också stolt över att han inte triggar igång för minsta lilla. Var en hel del bjäbbiga småhundar där idag som skällde för diverse saker. När Sam väl hade somnat bekom inte det honom alls, men även innan dess så kunde han möjligtvis titta uppmärksamt åt skällandets håll, men han skällde aldrig själv.

Efter fikan promenerade vi till Fältöversten och vidare till tunnelbanan där det sedan blev skilda vägar. Även inne i Fältöversten betedde sig Mio exemplariskt och lille Sam också måste jag säga. Inte avseende koppelgåendet, men med de störningarna hade jag inte väntat mig det heller, däremot när det gäller att hantera den bullriga och stökiga miljön. Sam var helt ostressad och uppmärksam på mig, nyfiken på människorna och allt spännande omkring, inte rädd. Idealiskt för mig att träna honom.